En rosa penna


När jag var liten en gång, för längesen, målade jag mina drömmar
En rosa penna fick vara ledmotiv i en virvel av öppna hjärtan och ojämna stjärnor
Cirklar och ovaler fick leka med varann, figurerna fick liv och berättade sagor
Prinsessor med fina kläder och söta skor, kaniner med stora öron och gulliga katter med långa svansar
I hörnet bor en trekantig sol, blåa moln fastnar på tom himmel
Svarta fåglar formade som M, avtecknas mot vit bild
Jag hoppade in i pappret, fick vara med en stund, tills mamma ropade ”mat!”
Idag finner du dem i en låda
Tittar på dem, fylld av en känsla från förr
De ser inte ut som jag minns
Prinsessan har en öppen blick som så nära skräms, kaninens öron är olika stora och katten saknar ben
I mitt vuxna sinne jag även ser att ett barn tog genvägar, konturer var det lätta sätt att visa, men vi förstår ändå
Djur är svårare än bokstäver idag men jag var införstådd, ty kaninen hade en rosa navel