"Glory from before" Surrealismfredag 16 maj 2008
En rosa penna
När jag var liten en gång, för längesen, målade jag mina drömmar
En rosa penna fick vara ledmotiv i en virvel av öppna hjärtan och ojämna stjärnor
Cirklar och ovaler fick leka med varann, figurerna fick liv och berättade sagor
Prinsessor med fina kläder och söta skor, kaniner med stora öron och gulliga katter med långa svansar
I hörnet bor en trekantig sol, blåa moln fastnar på tom himmel
Svarta fåglar formade som M, avtecknas mot vit bild
Jag hoppade in i pappret, fick vara med en stund, tills mamma ropade ”mat!”
Idag finner du dem i en låda
Tittar på dem, fylld av en känsla från förr
De ser inte ut som jag minns
Prinsessan har en öppen blick som så nära skräms, kaninens öron är olika stora och katten saknar ben
I mitt vuxna sinne jag även ser att ett barn tog genvägar, konturer var det lätta sätt att visa, men vi förstår ändå
Djur är svårare än bokstäver idag men jag var införstådd, ty kaninen hade en rosa navel
När jag var liten en gång, för längesen, målade jag mina drömmar
En rosa penna fick vara ledmotiv i en virvel av öppna hjärtan och ojämna stjärnor
Cirklar och ovaler fick leka med varann, figurerna fick liv och berättade sagor
Prinsessor med fina kläder och söta skor, kaniner med stora öron och gulliga katter med långa svansar
I hörnet bor en trekantig sol, blåa moln fastnar på tom himmel
Svarta fåglar formade som M, avtecknas mot vit bild
Jag hoppade in i pappret, fick vara med en stund, tills mamma ropade ”mat!”
Idag finner du dem i en låda
Tittar på dem, fylld av en känsla från förr
De ser inte ut som jag minns
Prinsessan har en öppen blick som så nära skräms, kaninens öron är olika stora och katten saknar ben
I mitt vuxna sinne jag även ser att ett barn tog genvägar, konturer var det lätta sätt att visa, men vi förstår ändå
Djur är svårare än bokstäver idag men jag var införstådd, ty kaninen hade en rosa navel
måndag 28 april 2008
måndag 24 mars 2008
Kärleken är giftig
Ibland önskar jag att jag var liten igen. Då hade jag inga större bekymmer än att en Barbie- docka blev av med ena benet.
Varför måste vuxenlivet vara så komplicerat? Skulle man inte kunna leva hela livet genom ett barns ögon? Om du är dum mot mig, blir jag arg någon timme, sen är vi bästa kompisar igen. I vuxenvärlden finns det inget sådant alls. Vi snackar om att "säga upp kontakten", "låta det rinna ut" och "aldrig mer höra av sig!" Varför är vi som vuxna så oerhört oförlåtande? När jag var liten räckte det att ge mig en kram, sen var jag glad igen. Varför räcker det inte nu?
När blev jag vuxen? Jag tror inte det var när jag blev myndig, fick lov att gå på krogen och ta körkort. Jag tror heller inte att det var när jag fyllde 20 och fick gå på systemet. Det var definitivt inte när första räkningen damp ner, när jag fick frågan om jag pensionsparar eller skaffade egen lägenhet.
Jag tror det var när jag blev kär. Inte på grund av personen jag var kär i, men när kärleken tog slut, då växte jag upp. Jag var tvungen, för om jag fortfarande hade varit ett barn i den situationen, hade jag nog varit ledsen en dag, sen hade det varit över. Detta gick inte över på en dag. Det tar lång tid att komma över någon man är riktigt kär i.
Jag tror att så fort kärleken stuckit dig, så blir du aldrig av med infektionen. Det spelar ingen roll om du kommit över personen eller ej, i blodet kommer den alltid finnas kvar. Sen kan man träffa nya människor som som också får pumpa i blodet, men det är just Kärleken som är sjukdomen. Om du väl fått den, blir du aldrig av med den.
Kärleken är giftig och livsfarlig. Hade jag vetat detta när jag var barn, skulle jag definitivt vaccinerat mig!
Varför måste vuxenlivet vara så komplicerat? Skulle man inte kunna leva hela livet genom ett barns ögon? Om du är dum mot mig, blir jag arg någon timme, sen är vi bästa kompisar igen. I vuxenvärlden finns det inget sådant alls. Vi snackar om att "säga upp kontakten", "låta det rinna ut" och "aldrig mer höra av sig!" Varför är vi som vuxna så oerhört oförlåtande? När jag var liten räckte det att ge mig en kram, sen var jag glad igen. Varför räcker det inte nu?
När blev jag vuxen? Jag tror inte det var när jag blev myndig, fick lov att gå på krogen och ta körkort. Jag tror heller inte att det var när jag fyllde 20 och fick gå på systemet. Det var definitivt inte när första räkningen damp ner, när jag fick frågan om jag pensionsparar eller skaffade egen lägenhet.
Jag tror det var när jag blev kär. Inte på grund av personen jag var kär i, men när kärleken tog slut, då växte jag upp. Jag var tvungen, för om jag fortfarande hade varit ett barn i den situationen, hade jag nog varit ledsen en dag, sen hade det varit över. Detta gick inte över på en dag. Det tar lång tid att komma över någon man är riktigt kär i.
Jag tror att så fort kärleken stuckit dig, så blir du aldrig av med infektionen. Det spelar ingen roll om du kommit över personen eller ej, i blodet kommer den alltid finnas kvar. Sen kan man träffa nya människor som som också får pumpa i blodet, men det är just Kärleken som är sjukdomen. Om du väl fått den, blir du aldrig av med den.
Kärleken är giftig och livsfarlig. Hade jag vetat detta när jag var barn, skulle jag definitivt vaccinerat mig!
måndag 3 mars 2008
tisdag 26 februari 2008
lördag 26 januari 2008
Denna videon gjorde jag som ett skolprojekt -07, temat var; 70*70*70. Det var helt fritt att tolka och jag valde att multiplicera talen så det blev 343000 och gjorde dem till ett antal i en stor stad. Videon är inspelad i lilla Falkenberg men man måste ju använda sin fantasi ibland ;) Min vän Anna ställde upp som "skådis" fast det var iskallt ute, stor eloge till dig vännen!
lördag 19 januari 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)





